Mamma

Att bli mamma är det största jag kommer vara med om, det var då jag träffade mitt livs kärlek -Alfred.
Det tog lång tid innan jag var redo att försöka få barn, och även då kände jag mig inte redo. Vi fick skriva in i allmanackan när vi skulle sluta med skydd för att jag visste att jag annars skulle skjuta upp det. Det var inte självklart för mig att bli mamma.
När jag blev gravid var jag övertygad om att jag skulle få ett sjukt barn. Och det var precis när covid kom till sverige. Jag fick spendera varje barnmorskebesök och ultraljud själv. Alla förberedelser och kurser ställdes in. Jag var ensam. Alltid.
Sen kom han. Mitt barn. Min Alfred. Han andades inte och de sprang iväg med honom till akutrummet. Väl där kom han igång med andningen och vårat liv som familj började. Han var perfekt. Vacker, snäll, glad och frisk. Och så fort han hamnade på mitt bröst förstod jag. Jag skulle göra allt för denna lilla människa.
Tre veckor efter hans födsel fick vi covid och jag tänkte att nu dör han, min Alfred. Min perfekta, ömtåliga, snälla pojke som inte har bett om att utsättas för denna sjukdom. Jag var livrädd och enormt ångerfylld. Jag grät nog konstant i en veckas tid. Men Alfred mådde bra och vi återhämtade oss tillslut. Men rädslan för att förlora Alfred försvann inte och tanken av att något ska hända honom är den största oron jag någonsin burit på. Denna kärleken är så obeskrivlig och något jag inte förväntade mig att känna SÅ starkt. Och jag vet att denna kärlek för vissa inte infinner sig så snabbt hos alla, och jag förstår också dom som väljer att inte skaffa barn, för oj vilken omställning det är och vilket jobb. Men med denna mamma vill jag hylla alla mammor där ute som tar sig igenom graviditeter, förlossningar, moderskap, alla födelsedagskalas, inskolningar, alla parkhäng osv. Vi är starka och vackra, och vi klarar allt!
 
För tillfället finns ingen återförsäljare av dessa. Vid intresse eller tips på återförsäljare, vänligen kontakta mig per mejl eller Instagram.